Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
— Kom hit, morrade han.
Han drog henne ned på bänken. Hon sköt honom
ifrån sig med bägge händerna. Men han knäppte
upp hennes kappa och slet den av henne.
— Du är kär i Angela — lilla Angela — liten
Angela fin, sjöng hon.
Men han hörde inte på henne. Angela fick han
ändå inte röra. I det virrvarr av känslor som
brusade omkring honom kom hon bort i dimman.
Adéle hade bjudit ut sig. Nu antog han det anbud
han fått. Nu slog hon inte heller längre omkring
sig. Hon lindäde sina armar om hans hals. Hennes
kropp sökte sig in mot honom,
Då böjde han sig ned för att låta henne kyssa
sig. Adéle skrattade. Hon skrattade rätt in i hans
mun. Flan tyckte det var ett vansinnigt skratt. Det
bräckliga huset skakade av det. Han trodde det
skulle falla över dem och begrava deras vällustigt
trängande och styvnade lemmar bland grus och
murkna bräder.
— Tyst, skrek han. Nu får du göra med mig
vad du vill.
Då blev hon till en häxa som slukade och åt upp
honom. Hon var omåttlig. Han tyckte att han sögs
in i hennes magra kropp och ej längre fann någon
väg ut. Hon hade tiggt hans ungdom. Men hon
skänkte honom i gengåva sitt hat, sin leda, Hon
dröp av gift. Hon gjorde honom gammal. Hon
kom honom att mista minnet av Angela. Vällusten
blev inte längre vällust. Den blev en stark och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
