Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
litet. Hon tänkte på att snart skulle inte hon och
Petra vara ensamma längre. Snart skulle mycket
folk komma hit till Eka och Ekered för att. fira
det där dubbelbröllopet. Hittills hade Petra och
Angela levat i en lugn och fridfull värld. Deras
tankar voro hos barnet som skulle komma. De voro
ensamma, som om de verkligen bott på en ö som
var långt borta från människornas myllrande
stränder. Men så skulle det inte få fortfara. Mats
blick hade varit fylld av en spejande nyfikenhet.
Skulle också de andra nyfiket granska Angela och
tycka att hon förändrats? Men hon var inte för-
ändrad, inte särdeles mycket, till det yttre åtmin-
stone. Snart var hon inne i sitt havandeskaps
fjärde månad. Hon kunde ha en löst sittande klän-
ning på bröllopsfesten, så skulle de ej kunna se det
på henne. Det kändes ändå som en lättnad. Blygdes
hon då? Nej, men hemligheten var hennes och
Petras.
Somliga dagar äro molnen som hänga över
jorden så tunga och grå att de tränga in i en. Så
var det denna dag för Angela. Hon tyckte det var
svårt att andas. Hon gick ut i parken, men de
nakna träden gåvo henne icke något skydd. Hon
såg Adéle kika ut från sitt fönster, Flennes blickar
följde Angela. Då gjorde Angela en liten för-
tvivlad åtbörd och sprang ned mot sjön.
Ingen hade dragit upp båten på land. Angela
steg i den och lossade årorna. Hon ville bort. Hon
längtade efter en plats, där inga blickar kunde nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
