Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
icke längre en människa. Hon var ett underligt
dubbelväsen. En besynnerlig tvillingplanta. Hon
såg ett annat ansikte spegla sig i hennes eget. Hon
var två! Och hon grät över det.
Men där hon satt och ömkade sig själv, kom
hon att tänka på detta, varom hennes döde farbror
Hans brukat tala — hur han ofta längtade efter att
kunna ta sin bostad i ett annat väsen, i en ny
varelse, och se ut i livet igen med denna andra
varelses klara ögon. Hur brinnande hade han inte
trängtat efter detta! Det skulle vara som ett för-
nyelsens under, hade han sagt. Men var det inte
just detta som skulle ske med Angela själv nu?
Denna tanke gav henne en smula tröst. I en annan
liten människa skulle hon på nytt uppleva sig själv.
Det var oförklarligt. Hon kunde ju alls inte fatta
det. Men hur mycket kunde hon fatta av vad som
skedde omkring henne? Dagen blir till natt. Stjär-
norna tändas. En vind ilar genom träden, En
skugga faller över marken. I morgongryningen
börjar en fågel sjunga. Ibland när dagen redan är
där och solen stigit upp synes den svaga lysande
randen av nattens måne dröja kvar i dagsljuset,
Vad är det? Vad betyda alla dessa himmelens lysande
tecken? Hemligheter. Människorna draga sina
smutsiga fötter över marken. En ren dagg tvättar
åter bort spåren, Ett litet barn födes i en tung
kvinnokropp. När det slutligen slår upp sina ögon
speglas i dem månen som dröjer kvar, solen som
beständigt lyser. Och barnet ler därför att det nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
