Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
när tåget äntligen rullade ut från stationen. Det
hade varit ett liv och ett spring och ett pratande
hit och dit, innan alla funnit sina platser, Kiss
Nilsson hade envisats att från kupéfönstret hälla
ut en påse risgryn.
— Det måste synas att det är brudpar som ge
sig iväg, hade han fnittrat, och när ingen annan
bryr sig om det, få vi styra om det här själva.
Och Agda hade tittat på denna massa av vita
gryn som uppsluppet rullat iväg på perrongen.
Det hade sett för löjligt ut. Folk hade varit nära
att halka på de åt alla håll spridda risgrynen,
Men snart voro de ute på landet. Stora svarta
skogar bugade sig utanför fönstren, En bonde
körde sin häst på landsvägen, Vid en stuga viftade
några barn, Ur en skörsten steg en fridfull rök-
strimma. Och Agda mindes dunkelt hur hon själv
som barn sett tåg fara förbi sina fosterföräldrar
statarfolkets stuga där nere. De hade burit med
sig alla slags människor. Hon hade skymtat deras
ansikten i kupéfönstren, och hon hade då känt en
sugande längtan efter de bortilande vagnarna. Och
nu var hon själv på ett frambrusande tåg på väg till
främmande länder, dit hon aldrig hade tänkt sig
skola komma, Genast efter bröllopet skulle de fort-
sätta ned till Tyskland.
Men först var det bröllopsnatten. Den skulle de
tillbringa där nere i Ekered. Var hon rädd för den? :
Det stack litet i kroppen då hon föreställde sig
ensam i ett rum på den gamla gästgivaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
