Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
köpingstrakten, där han ju hade uppsikten över
vindsvåningens tavelgalleri, och nu hade greven
bett honom komma med även till Berlin som smak-
råd. Tage hade ej beräknat att Hertha skulle vilja
följa honom, men då hon helt oväntat hade envist
yrkat på att få resa med, hade han måst foga sig i
sitt öde. Han var alltid rädd för henne, och han
hade verkligen hoppats slippa henne på denna tripp,
som han ansåg eljes ha stora förutsättningar för
att bli en enastående både lusttur och studieresa.
De upptogo två bord i restaurantvagnen. Tage
såg först efter var hans fru slög sig ned och satte
sig sedan raskt vid det andra bordet. När alla
kommit till ro, rusade Stellan in. Han vacklade
fram och åter på den smala gången mellan borden.
Han kunde aldrig hålla balansen, när hjulen rullade
under honom, Slutligen hamnade han storskrattande
bredvid Frideborg, som lämnat en plats tom bred-
vid sig. Där slocknade plötsligt hans munterhet,
medan han med arg min ryckte i hennes örhängen
som han inte sett förut, och med en viskning som
ekade i vagnen frågade han vad de kostat.
— En miljon, sade Frideborg och sökte glatt
Bernards ögon.
Bernard Ländborg såg genast ut. Det var Stellan
som ivrigt föreslagit honom att sälla sig till det
övriga bröllopsföljet, och eftersom han just nu
kunde få permission från regementet, hade han låtit
sig övertalas. Men han var litet orolig för Fride-
borg som oupphörligt vädjade till honom, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
