Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
varit fullt beredd att med ett slags religiös glädje
och nästan salighet offra sig. Så försvunno de in
i nästa kupé.
Strax därpå kommo Stellan och Frideborg.
Också de stannade, Stellan alltjämt vacklande och
gungande i takt med tågets rullning. Han tog
ukynnigt efter Frideborgs örhängen och petade till
dem så att de dansade och klingade. Så bet han i
ett med ett dumt flin, medan han klämde henne
över magen.
Sedan försvunno också de, som om de varit upp-
trädande i ett besynnerligt skuggspel.
Efter dem blev Bell von Wenden synlig. Vad
gjorde hon? Hon slog sina vackra händer mot
glaset, som om hon velat slå sönder rutan och såra
sig till blods. Hennes ansikte var blekt av ångest.
Bröllopsfolk, brudpar, tänkte Dora litet ängsligt.
Så många medspelande i den här komedien! Men
när hon nu såg Jacob Levin och Osborn komma
sående sida vid sida, knep hon ihop ögonen för
att slippa se. Hon tyckte inte om att se sin man
och sin älskade i sällskap. Men de voro ju båda
stora patrioter och ivriga medverkande i den
groteska farsen, där judar och svenskar arm i arm
pratade högstämd smörja om hur deras förfäder
blött tillsammans på Lätzens slagfält och därför
borde förkunna samma svenska lösen: att Jesu och
Moses” Sverige hade att skicka soldater, guld, livs-
medel till den för sin existens kämpande härliga
protestantiska och germanska brodernationen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
