Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Och whiskyångorna stodo verkligen som moln
ur hans gap.
Elias Vanselin hade alltjämt schalen över sina
knubbiga axlar. Han trippade runt bordet, jämkade
på en gaffel här, sköt en tallrik från bordskanten
där, som om han varit en den näpnaste piccolo till
uppassare. Men allt vad han företog sig verkade
teatraliskt och tillgjort. Han såg alltid ut som om
han struttande rörde sig över en scen, medveten
om att ha publikens blickar riktade på sig.
Nu kom han fram till Bell och Stellan som
dröjde vid fönstret,
— Gråter Bell? frågade han och tog på sig en
ömklig min.
— Nej, sade Bell trotsigt.
Stellan flinade.
— Gud, vad du ser rar ut, lille Elias, sade han
ironiskt. Du är också en av rätta sorten.
— Vad för sort? frågade Elias Vanselin i sin
tur. Elias Vanselin tyckte absolut inte om ut-
trycket, utan blev chockerad, i motsats till Stellan,
som blev överförtjust blott man sysselsatte sig
med och visade sig intresserad av hans person.
Gästgiverskan kom in. Hon balanserade på
sina ådriga starka händer fat med rykande fläsk-
korv och impotatis.
— Jag har ingenting annat att bjuda herrskapen
på, sade hon,
Men hon såg ändå självmedveten ut. Och de
kloka gumögonen granskade dem allesammans,
22. — vi. Krusenstjerna, Bröllop på Ekered.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
