Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
skeno hans kinder lika starkt av flott som av
andakt förut.
Jag skall nog förmå lära den käre Josef bättre
bordsskick, funderade Alexandra för sig själv,
där hon satt vid hans sida,
Löjtnant Macson spetsade en korvbit på gaffeln
med mord 1 ögonen,
— Just nu när vi sitta här och förpläga oss gå
kanske tyskarna till något ärofullt och segerrikt
anfall, bullrade han gladlynt. De sticka bajonetten
i en fiende som jag gaffeln i den här korvbiten.
Och han svängde med gaffeln för att slutligen
föra in den i munnen.
— Var äro Dora och Jacob? mumlade han strax
därpå och såg sig omkring med lömska blickar.
Men ingen visste det eller brydde sig om att
veta det.
I detsamma blev det en liten rörelse borta vid
dörren. En lång skranglig man trädde in, och det
såg ut som om han under vilda protester från sin
sida sakta, men oemotståndligt sköts in av värds-
husvärdinnans knotiga och starka armar.
Nu kom han fram till bordet med sin skärm-
mössa mellan händerna, Han hade ett dystert
fårat ansikte och ett pår sträva röda mustascher,
Kiss, som först fick syn på honom, granskade
honom med oro. Han såg genast att det var hans
farbror, handelsman Hesekiel Nilsson vid Eka.
Men han hade inte någon större lust att högt för-
kunna sin släktskap med denna enkla person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
