Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
häpnad över denna främmande kvinnas oförskämd-
het. Adéle klängde sig fast vid Josefs arm.
— Här har du mig! Ser du mig inte? skrek
hon med sin hesa röst, redan nästan ilsken,
Där stod Josef fasttagen. Han vågade inte se på
Alexandrå, Han kände att Adéle med en vaäss
häxklo lätt skulle riva itu och flänga sönder hans
uppbyggda luftslott.
— Goddag, Adéle, sade han, och rösten var bara
som en viskning i Mamre lunder.
— Goddag, goddag.
Hennes stämma blev kuttrande.
— Kom med mig in. Ditt rum har jag bevarat:
— Jag har bott här en höst hos arrendatorn,
måste Josef förklara för Alexandra, som stod kvar
och stirrade på dem.
Men Adéåe lät honom inte tala.
— Kom, sade hon åter. Du brukar ju själv alltid
säga »Kom!» och >»Kom med!» på dina möten.
Han måste följa henne, Den magra handen höll
så stadigt tag i hans rockärm. Alexandra såg de
båda försvinna in i arrendatorsbostaden, och hon
gjorde en grimas av förbluffad besvikelse. Bernard
Landborg som kommit litet efter de andra betrak-
tade henne med ett spydigt leende,
— Vart tog vår gode predikant vägen? frå-
gade han.
Alexandra bet sig i läppen.
— Han gick in med kvinnan där, svarade
hon surt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
