Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
eller bad han arrendatorn om ursäkt för att han
ägt hans hustru och för att han nu avskydde henne
mer än någonsin? När han ilade hän över gården,
svepte han noga om sig sin vida ulster, som om
han sökt skydda sin kropp för den galna kvinnans
angrepp.
Däruppe i rummet med himmelssängen stod
Adéle kvar. Hon famlade med tomma händer i
luften. Hon längtade efter något att gripa efter
och riva i. Till henne hade alltså hösten verkligen
kommit. Hon hukade sig ned som lurade hon på
något. Alltjämt var det röda skimret framför
hennes ögon. Hennes eget besvikna rasande blod
hade skjutit i en brusande flod upp mot hennes
ögon. Det susade för hennes öron. Händerna
vredo sig spasmodiskt.
Med den magra kroppen spänd som en båge
tassade hon omkring i rummet. Med handflatorna
kände hon på kommodens glatta yta. Hon rörde
vid handkanna och tvålkopp. Nwwvar hon vid skriv-
bordet. Också det rörde hon vid. Hon såg inte
den strålande dagen som blänkte så vackert mot
fönsterrutan, Det var som om hon ej kunde förmå
sig till att fatta att han, som en gång varit hennes
eldige älskare, försmått henne och flytt ifrån henne.
Hon tyckte att han ännu fanns överallt här i rum-
met. Det var som om hon snuddat vid hans hud,
då hon tog på möblernas ytor. För henne hade
detta rum blivit till kolportören Josef Wahlbom,
blivit till hennes älskare. Varje gång hon gått upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
