Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3608
Hur hade hon kunnat bli hans? Han var den ende
man som någonsin ägt henne. Nu var det som
om hon därigenom fortfarande tillhörde honom på
något djupt väsentligt vis. När hon betraktade
hönom var det som om något darrat till inom
henne, som om något djupt inne i hennes innan-
mäten, djupt därinne i hennes kropp, känt igen
honom och sugande velat närma sig honom på
nytt.
Det är bara därför att jag levat så ensam;
tänkte Petra beklämd, Nej, det är därför att jag
aldrig riktigt haft någon annan, Jag borde ha
haft andra.
I detsamma mötte Tages klarblå glänsande ögon
hennes. Han log mot henne. De hade ju bara
famnat varandra? Nej, ett stort, stört stycke av
henne själv, det viktigaste av allt hos en kvinna,
hade av en slump fastnat på honom och slitits
sönder av honom, Det var det där av henne själv
som ännu tycktes dröja mot hans knän, som
ropade på henne, Hon gick snabbt fram till
honom.
— Vad tänker du på? frågade hon häpen över
sig själv.
— Jag tänker på när jag var här sist, sade han
självkärt leende. Det var ju en härlig tid. Ja, jag
får verkligen tacka för sist.
Ja, han mindes ännu. Men då erinrade hon sig
hur han där på Ösa i somras kommit ut ur fru Isa
Landborgs sängkammare, Han hade sett ut som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
