Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
till det mest otäcka uppträde i våningen nere vid
Norrmalmstorg, varunder hon bett honom att för
alltid befria henne från risken att få barn samt
gått så långt i skamlöshet att hon fallit på knä och
gnidit sig mot tyget i hans kläder som en löpsk
katta. Det var sådana kvinnor han hatade, De
som ville steriliseras! Han såg från Adéle till
Angela: den ena så stolt och glad fylld av för-
hoppningar, redan med en moders goda ögon, den
andra uttorkad med hat och besvikelse i blicken.
Han förstod att Adéle sökte ta reda på Angelas
hemlighet. Hon skulle inte ge sig någon ro, förrän
hon fick spotta sitt hån i ansiktet på Angela. Den
där kvinnan var en fara. Hon borde inte få gå
omkring här på Eka mycket längre och förgifta
luften.
Adéle måste anat hans tankar, Hon slog ned
ögonen och gled fram till fönstret. Därute i parken
spatserade Alexandra Vind-Frijs och Josef Wahl-
bom. Alexandra hade tagit hans arm. Det såg för
komiskt ut. Hon var så lång och mager och kantig,
fastän hon snörde sig så att en aning av höfter
måste komma till synes. Bredvid Josef föreföll hon
än magrare, Hennes stora näsa var röd av den
friska luften. Den liksom borrade sig nosande och
flåsande in mot hans axel. Adéle gjorde en grimas.
— Se på den där hyndan, sade hon och satte ett
darrande finger på fönsterrutan. Hon tror visst
att hon fångat honom i sina gröna garn.
Adéles ögon tårades. Angela som visste att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
