Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
de med varje rörelse längtade efter att få trycka
en mans lemmar mot sig. Adéle vände sig åter
mot fönstret. Därnere gick alltjämt Josef med den
där avskyvärda kvinnan, som så oblygt bjöd ut
sig till honom.
— Komma ni med? frågade Dora. Angela, du
måste också komma.
Angela nickade, Så föll hennes blick på schäs-
longen. Hon hade glömt sitt skärp där. Nyss hade
hon löst upp det. Hon tyckte att det där skärpet
förrådde henne. Hon måste ta det, innan Adele
upptäckte det. Med hastiga steg gick hon mot
schäslongen. Men Adéle vände sig lika fort om.
Hon såg Angelas rörelse för att dölja skärpet. Då
brast hon i ett gällt skratt! Litet fumlande knäppte
Angela på sig skärpet. Hon var förlägen och
vågade inte lyfta blicken.
Dora såg spörjande från henne till Jacob. Hon
upptäckte något i Jacobs ögon som hon ej sett där
på länge: en glimt av ömhet. Så hade han brukat
se på henne förr, Nu hade hans ömhet för henne
förvandlats till något som mer liknade den snäsiga
brutalitet som ofta beledsagar en säker och legi-
timerad äganderätt,
— Hör du, lilla Angela! började Adéle.
Men hon fick inte fortsätta. Jacob Levin lade
hastigt sin hand över hennes mun,
— Ni har talat alldeles nog, sade han bistert.
Men när Angela och Dora försvunno ut genom
dörren och Jacob alltjämt höll sin hand över Adéles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
