Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
Det kunde varit han och jag som skulle vigas i
stället, for det genom Frideborgs hjärna. O, det
hade varit mycket roligare!
Hon såg en smula vindande upp till honom och
tog sig ofrivilligt mot sin kropp, där hennes och
hans barn vilade. Också han kände en snabb ånger
över att han låtit henne gå.
Han böjde sig fram mot hennes vackra ansikte.
— Är du lycklig nu då? sade han en smula
obestämt.
Hon svarade inte.
I detsamma hörde de ett flåsande bredvid dem.
Det var Josef Wahlbom som plötsligt dök upp.
Frideborg blev litet blek om kinderna. Hon visste
ju att Josef kände till hennes historia. Hon hade
ju själv berättat den för honom den där gången
hon så lydigt följt med honom upp på hans rum,
Tvehågsen och litet flämtande stod hon mellan
dessa två män som båda ägt henne, och hon slog
ned ögonen. Men under de långa ögonhåren
sipprade blicken fram. Hon såg deras händer
skälva. De ville nog ha henne igen. Hon märkte
tydligt att hon väckte deras begär på nytt. Nu
hörde hon Stellans röst därborta. Han som om
några timmar skulle vara hennes brudgum hade
ännu inte röjt minsta tecken till att vilja göra
anspråk på henne. Kanske skulle han aldrig ta
henne! Hon tilltrodde honom knappast så mycket,
Hon darrade till litet. Brösten lyftes under den
tunna sidenblusen som hon skaffat sig för Bernards
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
