Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
ögon och fuktig mun detta heliga »svårdtecken»>,
som han så länge hade avundats Kiss.
Kiss brast ut i ett lågt fnitter.
— Å, Gusten, stammade han förtjust, du har
givit ringen åt lille Stellan.
Där stodo de tre, seende på varandra, leende åt
hemliga minnen, som plötsligt kastats upp fram-
för dem.
Agda kände att någon såg på henne. Hon vände
litet på huvudet och mötte Bells ögon. De hade
ett hatfullt hotande uttryck, och när hon betraktade
Agda gjorde hon ofrivilligt en rörelse som om hon
ville taga emot henne i sina armar. Men som
Agda nyss ryst tillbaka för Kiss Nilssons och
grevens blickar vände hon sig nu också ifrån Bell.
Hon såg då att Dora Macson vänligt och upp-
muntrande log mot henne, Hon tyckte att något
gled ifrån henne: den starka förtröstan hon haft
på sin egen styrka att kunna hjälpa och stödja den
där mannen, som först givit bort sin ring åt Kiss
och nu åt Stellan, Men Doras ansikte skänkte
henne tröst. Det strålade av en ljuv kvinnlighet
och en kärlek som lyste och spred ett sken omkring
sig. Åtminstone tyckte Agda det. Och hon räckte
åter fram sin skälvande hand mot greven som fått
tillbaka ringen av Stellan och nu trädde den på
hennes finger.
Men Kiss, som var rädd om sin ring, tiggde
genast om att han för all del skulle få den tillbaka.
Agda gav honom den litet dröjande. Hon kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
