Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
träsig. Också hon hade ju i alla fall varit utsatt
för frestelse och fallit — åtminstone några gånger
hade hon fallit. Så skulle hon nu söka trygghet i
Gustens famn!
Men han kunde ju överge henne, och kunde han
över huvud ge sig åt henne eller ta henne som en
verklig man tar en verklig kvinna? Funnes kanske
icke längre i världen män som i sann mening för-
mådde det? Var allt förstört och trasigt?
Åter mindes hon hur Gusten: sett på Kiss. Det
var som om kyrkgolvet sakta gungade under henne.
— Gud hjälpe oss alla, bad hon tyst och såg på
Jesus som sträckte ut armarna,
Medan de andra nu därnere i kyrkan bildade par
på par som övade sig i alla en brudvigsels svåra
konster, höll Alexandra Vind-Frijs till uppe på
läktaren hos Josef Wahlbom. Hon hade lagt hatten
på en bänk bakom sig. Hon var flamröd i ansiktet.
Orgeln fick det att sjunga och ringa i hennes öron,
ja det var som om hela hennes väsen förnams som
en stor snäcka som gungas hän, rasslande mot all
havets sand. Josef satt högt uppflugen på orgel-
bänken. Alexandra satt litet nedanför honom, men
så tätt bredvid honom hon kunde komma. Med
sina glupska utstående ögon följde hon de stora
feta händernas rörelser på tangenterna. Dessa
ackord, dessa löpningar berörde henne angenämt.
Det var som om fingrarna tagit på henne själv
och försökt framtvinga en melodi ur henne. Den
förenade sig med det väldiga susandet. Ja, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
