Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
svängde av och an framför kyrkoherdens ögon, som
om greven icke velat lämna den ifrån sig.
Greven började med stapplande röst:
— Jag Leo Lars Lorenzo Medici da Värnamo
af Sauss tager dig Agda Wising nu till... till...
Han stammade och hostade hjälplöst.
Kiss” läspande röst kom honom högljutt till
hjälp:
— Min äkta hustru, Gusten! viskade Kiss.
Då rätade greven på sig, vände sig halvt om och
läste upp hela läxan utan uttryck, men felfritt.
Angela började känna sig matt och illamående.
Bänken var så hård. Hon tyckte till sist att prästen
och brudparen där framme vid altaret sågo ut som
de underliga figurer man kan se genom ett tittskåps
lilla glasruta. De rörde sig, de böjde huvudena,
till sist föllo de på knä.
Angela som satt närmast väggen smög sig på
tå ut ur kyrkan. Den enda som sett henne gå var
Bell von Wenden, Bell reste sig då genast och skyn-
dade efter. Hon tog sin päls och letade efter
Angelas kappa, men hittade den ej. När hon kom
ut, såg hon Angela stå lutad mot kyrkans vägg
insvept i en schal. Det var Bettys schal, och den
skylde hela Angelas gestalt. Angela fick först ej
syn på Bell, och Bell vågade inte heller gå fram
till henne.
Angela stod där och såg ut över detta ödsliga
landskap hon så väl kände. Ett par stora fåglar
kretsade över fälten liksom sökte de något. Långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
