Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
mer än någonsin tillfreds därmed. Hon längtade
inte in i kyrkan igen. Det var som om något där
velat kväva henne. Hon såg för sig Kiss Nilsson
och Elias Vanselin, hur de trippat efter greven,
snubblande över Agdas långa släp. Hon hade
också lagt märke till Bettys sorgsna ansikte, där
spår av tårar syntes. Var det inte något orätt som
begicks? Angela visste inte vad det var, men det
lade sig åter beklämmande över hennes bröst. Fåg-
larna kretsade alltjämt däruppe. De flögo i vida
cirklar. Ibland kom ett hest rop från dem. Kallade
de på varandra och kunde ändå inte komma var-
andra nära? Så ropar människa efter människa,
och ändå bli avstånden som skilja dem åt större
och större,
Angela viskade sakta:
— Thomas!
Men han vär långt borta och hörde henne inte.
Då tryckte hon handen mot sitt hjärta och tyckte
sig förnimma, hur hela hennes kropp darrade av
ett annat hjärtas slag — slagen av det lilla barnets
hjärta. Hon lyssnade till den spröda tonen som
till något heligt. Hon gömde detta heliga inom
sig, dolt för allas blickar.
Som ett svar hörde hon då en låg, lidelse-
full röst:
— Angela!
Och när hon vände sig om, stod Bell von Wenden
tätt intill henne,
Bell hade aldrig upphört att älska Angela. Hon
28. — vi. Krusenstjerna, Bröllop på Ekered.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
