Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
om hon velat göra sig så liten att hon kunnat
rymmas inne i Angelas goda mjuka hand. Hon
hade velat fråga om det var med Thomas Meller.
Men hon visste det ju. Männen, de starkaste,
även om de voro ynkligare än hon, hade lämnat
henne ensam kvar. Hennes kärlek försmåddes.
Och ändå rymde också hennes hjärta ett litet stoft-
korn av guld från den stora oändliga kärlek som
spänner sig kring allt levande.
Angela gick ifrån henne in genom porten, I sin
schal såg hon större ut än eljes, och Bell tänkte
med avsky på det växande liv, som nu skulle för-
störa hennes gestalt och göra henne lik dessa
andra dräktiga kvigor till havande kvinnor, som
vanka omkring som om hela världen vore ett enda
grönt betesfält som skulle föra mjölk till deras
spända spenar och deras väntade ungar,
När Angela kom in i kyrkan, hade Alexandra
börjat sjunga från läktaren. Brudparen stodo nu
hand i hand vända mot församlingen. Alexandras
röst hade en triumferande klang. Hon sjöng ett
par psalmer till kyskhetens pris. Alexandra och
Josef hade själva letat rätt på dem och funnit att
de så utmärkt borde passa för detta tillfälle. Det
var psalmerna nummer 292 och 293:
O ve den, som här giver sig
i köttets lust att sväva
och som en hedning dagelig
vill mot Guds vilja sträva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
