Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
— Varför inte jag? tänkte hon emellanåt. Ett
sådant bröllop, en sådan fest borde varit för mig!
Och när hon kom ned till herrarna, gled hon tätt
intill Gotthard von Pahlen, som skänkte i vär-
mande toddar åt dem. Han såg på henne obehag-
ligt berörd,
— Vad vill du nu igen? frågade han lågt.
Hon skrattade,
— Du glömmer mig väl inte? sade hon bara
och vred på sig.
Han stirrade på hennes nakna hals och axlar.
Mot dem hade han vilat. Han gjorde en grimas
och skakade på sig så att en del av den svaga
toddy han blandat åt sig själv stänkte på henne.
— Du förstör ju min klänning med ditt blask,
sade hon då.
Hertha Ehrencreutz höll fast i Tages arm. Det
var som om hon varit rädd att han skulle gå ifrån
henne till Petra igen, Hon hade ett uttryck av
snipig högfärd i sitt ansikte. Petra, som från ett
hörn betraktade henne, tyckte att hon åter kände
den där doften av röda nejlikor komma emot sig.
Hon mindes buketten som bringat sitt budskap till
henne och Tage däruppe på Johan von Pahlens
vind.
Elias Vanselin studsade nätt trippande omkring
i rummet. Slutligen hamnade han framför en län-
stol, Djupt insjunken i den hade greve Gusten
somnat, trött av de sista dagarnas ovana uppträden,
klunkarna i pluntan och de nyss tömda mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
