Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
XXRV,
När Angela kom ut, slog en kall och höstlig
vind emot henne, Himlen var klar och stjärnorna
lyste vänligt. Men hon hade bara gått några steg,
då hon hörde att någon kom springande efter
henne. Hon vände sig om, och i ljuset från den
nu öppnade porten såg hon att det var Gotthard.
Han var barhuvad, och hans skjortbröst lyste så
besynnerligt vitt.
— Varför går du, Angela? ropade han oroligt.
Blev du skrämd av Adéle? Tyckte du det var
dumt av mig att läsa upp den där djärva dikten?
Men ser du, när jag får en penna i min hand, då
blir jag så modig och ryggar inte tillbaka för nå-
got som helst. Så är det nog med alla riktiga
skalder.
— Jag vill hem bara, sade Angela trött.
— Men du får inte gå ensam i mörkret.
— Jag vill vara ensam, svarade Angela då lågt.
Och när hon sade det, tog hon ett par steg till-
baka, så att hon kom utanför ljuskretsen kring
dörren.
— Tycker du ännu illa om mig? frågade Gott-
hard nästan ödmjukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
