Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
— Kom tillbaka och värm mig, sade han kla-
gande. Här är så kallt;
Agda log medlidsamt. Också hon frös. De voro
två ensamma människor, som av misstag kommit
in i en brudkammare. Bröllopsgästerna gladde
sig nu åt att de böljade i fulländade famntag
— eller flinade hånfullt, övertygade om mot-
satsen. Hon gick tillbaka till bädden. Där kröp
hon åter upp och knäppte händerna om sina dar-
rande knän.
De sutto där i nattens tystnad och stirrade sorg-
set på varandra. Ruset efter vinerna som förut
dunkat kring Gustens tinningar försvann långsamt.
Han ynkade sig tyst över sig själv i tillnyktrandets
fasa. Tanken på nattgrogg började morla inom
honom. Men han måste försöka på nytt, fastän
hans lemmar vägrade att lyda honom. Han började
en tröttsam lek med henne och drog sorgfälligt och
prudentligt upp hennes korta linne, som om det kun-
nat hindra honom från något. Hon låg bara stilla,
lät honom hållas och såg ut i rummet. Inom henne
värkte en längtan efter skogarna därute. Hon hade
velat vara ett djur som tyst kunde glida fram un-
der de mörka träden och krypa ned i den fuktiga
mossan. Hon hade velat vandra under stjärnorna
en natt som denna. De hade säkert något vänligt
att säga henne. Sängen kvalde henne. Hans tunga
kropp, som flåsade och pustade över henne, gjorde
henne endast ledsen.
Slutligen drog han sig på nytt ifrån henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
