Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
honom som för Frideborg hägrade denna långa resa
som en upplevelse av underbaraste slag.
Men Adéle skakade ondskefullt på huvudet.
— Du kän inte resa utan dina saker, sade hon,
och dem har jag här. Kanske du blandat ihop dem
med fröken Alexandras? Varför tar du inte mig
med dig till Berlin i stället för det där fasliga
skrället? Hon luktar unket. Det stinker långan
väg.
Josef såg sig nervöst om. Hörde någon Adéle?
Han blickade ned på hennes magra gestalt och hop-
pades att det var sista gången han såg henne. De
hade ju gjort slut med varandra däruppe i det för-
skräckliga rummet med himmelssängen. Varför
skulle hon nu på nytt förnedra sig själv och honom?
— Låt mig gå nu, bad han gråtfärdig.
— Kysser du mig då?
Äter vände han sig om. Kanske ingen såg dem.
Han böjde sig ned och kysste hennes mun. Hennes
läppar klibbade sig fast vid hans. Hon ville inte
släppa honom. Men han vred sig undan och kom
loss,
— $5Så res då åt helvete, väste Adele. Dit kom-
mer du förr eller senare i alla fall. En gång brister
sängen under dig och dina kvinnor och du ramlar
rätt ner i en kokhet gryta.
Josef Wahlbom bleknade. Han trodde på hel-
vetet. Hela hans väldiga kropp skakade.
— Låtom oss bedja till Herran för varandra,
sade han ynkligt som av gammal vana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
