Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
i det fördolda, djupt därinne i stramaljens mörker.
Den var en sträng, från vilken växandets och skön-
hetens rikedom brast fram och blev till en harmo-
nisk tongång som särskilt skymningsaftnar tycktes
darra i rummet. Sådana aftnar tyckte Angela att
den buktande stolsryggen och karmarnas graciösa
bågar togo gestalten av en fiol, som gömde på
toner och sång från ett länge sedan förgånget år-
hundrade. Men i solskenet var det broderiets rosor
som helt fångade uppmärksamheten.
Man behövde ej hänga något skynke över dem
för att skydda dem från att blekas. De blektes
inte. Deras färger fingo bara en ännu mer prun-
kande glans då solen for över dem. För Angela
var det ständigt som om stolen dolde en hemlighet,
växandets hemlighet, skönhetens hemlighet.
Denna tid då hennes egen kropp gömde den
största av alla hemligheter fingo även de döda
tingen ett visst liv för henne. Stolen och dess
rösor voro henne kära: de bildade en familj som
ständigt blomstrade.
Men det hände att hon även uppe i sina rum
kunde stryka över möblernas blanka ytor med ett
darrande finger, som känsligt tog åt sig varje åder
i det fina träet, minsta upphöjning eller lilla knut
som den vilken en gång tillverkat möblerna icke
kunnat slipa bort, Träet under hennes händer
levde också det sitt privata liv, ett liv som skänkts
det av generationer växande och grönskande träd
ute i markerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
