Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
nu hade Angela redan glidit in i det flammande
röda. Så löjligt att jämföra en röd och vit vax-
duk på ett köksbord med Angelas unga liv! Man
började bli gammal. Ögonen voro väl heller inte
längre så klara. Eljes borde man sett... Man
borde varnat... Men var man inte maktlös? Gott-
hard och Angela. Den drömmen föll sönder.
Betty vaggade av och an. Hon som älskade
havande kvinnor, allt nytt liv som blev till i den
bubblande världen, borde ju vara glad. Men hon
kunde inte tänka sig Angela ogift och med ett barn
att fostra. Det var en skam, tyckte hon. Och
skammen drabbade hela deras familj. Hennes
judiska instinkt sade henne att det var skamligt.
Hon var ond på Petra som inte sett efter Angela
bättre. Förtrytelsen hjälpte henne litet.
Plötsligt började vattnet sjuda i pannan, och
det sjudande vattnet förde hennes tankar till Adéle
som satt där inne i Hans rum och väntade. En
budbärerska av ett ont budskap. Så elak hon såg
ut! Som om hon velat trampa och stinga. Med
ens gick Betty beslutsamt fram till spiseln och lyfte
undan kaffepannan. VWVattnet slutade att koka med
ett sorgset motvilligt morrande.
Hon får inte något kaffe, tänkte Betty vredgad.
Betty var gästfriheten själv. Aldrig gick någon
från hennes hem utan att ha blivit väl trakterad.
I och med att hon lyfte av kaffepannan ställde hon
sig därför också på Angelas sida. Hon ville inte höra
något ont tal om henne. Adéle skulle nog få vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
