Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ur spåret. Kanske hade det varit bättre, om ett
tåg fått köra över henne, tänkte hon trist.
Hon vred sig i stolen. Så Betty dröjde! Hon
skulle bli bjuden på kaffe. Men varför kom det
inte? Hon såg upp mot kakelugnsfrisen och spratt
till, obehagligt berörd. Hon hade mött lille Hans
von Pahlens sorgsna och trötta blick. Det var ett
stort fotografi av honom och förunderligt väl likt.
Kunde det nu vara ett nöje att ha det där magra
sjuka ansiktet att stirra på? Hon vände sig bort
med avsmak, men såg strax dit igen. Ögonen
förföljde henne. Hon såg också plötsligt för sig
den vackra ljuva Dora Macson. På ett mystiskt
vis hade hon under bröllopsdagarna fått en aning
om att Hans och Dora träffats i ödestugan. Betty
hade också sett ledsen ut under bröllopsmiddagen.
Adéle grinade plötsligt upp mot porträttet.
Du dog i alla fall, tänkte hon liksom triumfe-
rande,
Men varför kom det ingen? Adéle retade upp
sig. Här lämnades hon att vänta som en piga som
söker en plats. Det var en oartighet, Det grämde
henne också att hon ingenting sagt av allt vad hon
tänkt slunga ut mot den fina familjen. När Betty
väl kom in, skulle hon ta skadan igen. Men Betty
kom inte, Nåja, underrättelsen hon fått var nog
inte för behaglig. Adéle hade nog märkt hur pinad
Betty såg ut. Hon hade sagt att hon inte trodde
det. Pyttsan! Visst trodde hon, Hon hade ju bli-
vit pionröd över hela ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
