Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
en rysning på den där hagelstormen. Något hade
lagt sig så kallt över hennes hjärta, precis som
om det den gången också varit en grön gräsmatta
som fått is över sig.
Gud, varför kom inte Tord? Hon smög sig in i
hans eget rum, som var hans enda tillflykt och dit
han numera aldrig ville släppa henne om nätterna.
Hon satte sig på den blanknötta skinnsoffan. Den
gnällde även för hennes lätta tyngd. Den var kall
också den och fick henne att frysa. Men åter
tänkte hon på Angela, och det värmde. Här på
landet hände ingenting. Nu hade det äntligen hänt
något, som skulle sysselsätta henne i månader. Hon
gungade nästan glättigt upp och ned i soffan. Vem
kunde älskaren vara? Hon blev het av tanken på
män, som grepo efter den unga mjuka Angela von
Pahlen. Hur bar nu den ungen sig åt vid om-
famningarna? I början var hon tafatt förståss.
Herre Gud, hur dum var man inte! Adéles förste
älskare, den där tokige Daniel Wedin med de mörka
brinnande ögonen, dök upp. De hade älskat var-
andra ute i skogarna. Hon hade kommit hem med
mossa och strån i håret, Nu tyckte hon att det
varit en ljuvlig tid. Hon tänkte inte alls på hur
hon brunnit av längtan efter att han äntligen skulle
gifta sig med henne. Men han hade trillat i forsen.
Adéles ögon vidgade sig. Kanske han begått själv-
mord — av kärlek till henne? Hur hade deras första
famntag varit? Hon hade lagt sig så. Han hade
skilt hennes knän åt. Adéles ögon börj glänsa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
