Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
det skvaller som nu skulle sättas igång i trakten
kring Eka. Människor äro inte bara tanklösa. De
äro ofta elakare än de själva till och med veta. Och
vilken särskild vällust att spotta på en ung dam av
gammal herrskapssläkt! Ett sådant tillfälle skulle
man inte vilja förlora.
Han kände vreden stiga upp, då han hörde att
Adéle redan varit på Ekered. Hela hennes dag
hade varit uppfylld av nyheten, Hon skulle inte
ge sig någon ro, förrän hon spritt den till alla
som hade öron att höra med och läppar att viska
med, Han skulle velat slå henne, där hon stod
stödd mot dörrposten och pratade. Ett väldigt slag
som skulle få både henne och dörren att flyga ut
i ovädret! Stormen skulle föra henne vidare —
långt bort till någon ort fjärran från hans och
Petras och Angelas älskade Eka.
Och så skulle den tystnad han trånade efter
sänka sig över huset. Till och med stormen skulle
vila sig, den hade gjort sitt. Men han slog inte.
En man som arbetat strängt hela dagen orkar inte
slå. Hans tankar gingo åter till Angela. Han kom
ihåg en tavla han sett för många år sedan. Den
hade föreställt en kvinna, ett helgon, som oberörd
gick sin väg fram mellan hiskliga vidunder som
öppnat käftarna för att sluka henne.
Så såg han Angela: ett litet vitt helgon som
gumkäftarna här i byn skulle vilja svälja levande.
De skulle inte göra det. I stället skulle de bruka
munnarna till att prata om henne, gissa hit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
