Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Deras ansikten hade varit märkta därav. Somliga
hade förefallit skamsna, som om de velat dölja en
synd, andra tröstlöst likgiltiga, andra som om de
väntat på att föda död i stället för liv. Men Angela,
hon blommade.
Hon gick långsamt förbi honom och gav honom
ett leende, som om hon förstått att han nu visste,
hur det var ställt med henne. I triumf och lyck-
salighet bar hon sitt barn förbi honom. Han drog
efter andan. Hon var visst inte något vitt litet
helgon. Hon var en kvinna som aldrig skulle upp-
höra att älska.
Han följde efter Petra och Angela in i salongen.
Där brann lampan på salongsbordet. Den bildade
en cirkel av ljus omkring dem. Borta i den stora
spegeln skymtade otydligt de vita möblerna. Den
fick rummet att djupna, bli oändligt. Det var som
om ända in i evigheten detta fridfulla tysta rum
sände ringar av reflexer som när man kastar en
sten i vattnet och ser ringarna vidga sig över
hela sjön.
Hur skulle han här kunna framföra sitt ärende,
som nyss synts honom så brådskande och oundvik-
ligt? Här hade de stängt en dörr om sig. Här
voro de Petra och Angela, tätt slutna intill var-
andra. De behövde inte människorna utanför
dörren. Men skulle de inte snart behöva dem? De
kunde inte sluta sig endast till varandra. Världen
skulle slita dem ut ur det skyddande gömslet. En
storm som den där ute nu skulle slå upp fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
