Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dö
— Av Adéåle kan man inte vänta sig någon god-
het, såde Tord.
— Godhet...
De läto sina handarbeten vara. Deras vackra
händer vilade sysslolösa i knäet. Tord älskade de
där vackra smala händerna. Angelas och Petras
händer voro så lika varandra, En gång, nu för så
länge sedan, hade Petras hand hållit hans. Han
häde fått uppleva dess mjukhet, dess underbara
glatta hud. Han satt och såg på deras händer och
längtade efter dem. Nu tyckte han åter att det var
så onödigt att tala. Deras händer voro inte bara
mjuka. De voro också starka, mäktiga att bära,
att försvara sig själva. Besvärad dolde han sina
egna händer, som nyss knutits för att slå. Han
reste sig för att gå. Han hade inte varnat dem
ändå, inte sagt allt det han haft på hjärtat, då han
i snöstormen rusat över gården och in till dem.
Men Angela steg också upp. Hon gick fram
till honom och tog hans hand.
— "Tack för att Törd kom, sade Hörn;
— Jag ville... jag tänkte... stammade han.
— Jag vet, sade hon och lät sin hand stanna
kvar i hans.
Då gjorde Tord något ovanligt för honom, han
böjde sig ned och kysste handen. Så rätade han
sig upp, flammande röd i ansiktet.
— Adjö då, sade han tafatt och var hastigt ute
ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
