Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
vande mor tycktes vara något alldeles extra heligt.
I själva verket kunde man väl säga att Angela
»fallit>. Ett obehagligt ord förstås. Men var det
nu inte så? Helt enkelt hade hon blivit förförd
som en vanlig piga.
Edla retade upp sig. Hon knyckte på huvudet.
Hon själv hade hållit sig ren. Hade hon aldrig
blivit frestad? Det var Edlas övertygelse att en
kvinna visst inte behöver bli frestad, om hon inte
själv vill det, trår därefter. Och den där lilla
Angela hade säkert trått och längtat. Man såg
det ju på henne, Detta drömmande ansikte, de stora
svarta ögonen som hade ett djup man inte kunde
pejla, ja, det silkeslena blonda håret som tydligen
bara var till för att bli smekt och struket. Precis
som pälsen på dessa hundar, som ingå sina hetsiga
lösa förbindelser i gathörnen. Edla hade nog sett
dem, hade knappt kunnat undgå att se dessa
snuskiga uppträden. Och Angela? I vilken hörna
hade hon nu sjunkit ihop och överlämnat sig åt en
mans råa smekningar? Och vem var den där älska-
ren? Helst och av för henne själv okända anled-
ningar hade Edla sett att det varit någon liten
puttefnask till karl, gärna ett sannskyldigt miss-
foster.
Men när hon åter betraktade Angela, måste hon
motvilligt säga sig att den där härliga kroppen
inte kunnat taga till sig något missfoster eller en
obetydlighet.
Edla suckade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
