Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
spinnande och sjungande velat locka någon
till sig.
Hennes nåd fru Löwenström köper hans nipper.
Hon tycker sig göra en god gärning därmed. En
farande fattig zigenare, tänker hon leende och be-
traktar skräpet hon radar upp på toalettbordet fram-
för sig. Ibland drar hon med en av hans kammar
genom sitt mörka långa hår. Kammen glittrar i
det svaga ljuset från oljelämpaån. Den löper som
en eldstråle genom hennes hårslingor. Då får hen-
nes leende något ovisst och skälvande. En av hans
granna dukar lägger hon över sina nakna skuldror.
Hon fäster den med en oäkta stor glasbrosch —
hon som har så många dyrbara smycken i sitt
skrin. Men hon tycker att den där glasbiten här i
natten blixtrar på ett sällsamt sätt. Blir hon inte
en annan i den utstyrseln?
Jo, hon blev en annan, en ung flicka som ville
vandra över hela jorden hand i hand med den svart-
ögde zigenaren. Så drömde hon, medan ljusskenet
blixtrade i den stora glasbiten på hennes bröst.
Och ibland såg hon i spegeln hur röda strimmor
kommo i glassmycket. Det var som om hennes eget
hjärteblod runnit dit och färgat det med sin röda
saft.
Hon öppnade fönstret och zigenarens toner
kommo sakta silande in till henne som månstrålar.
Om bara inte månen lyst så starkt denna natt!
Smöge hon sig nu ut, skulle hennes stora gestalt
fylla hela gården. Någon skulle kunna vakna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
