Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
gjort narr av henne. Agda hade drömt så mycket
om hur hon skulle hjälpa och stödja sin man. Nu
visste hon att allt hade misslyckats för henne, och
det gjorde henne nästan sjuk av sorg. Plötsligt
sprang hon upp från bordet och ut. Hon hade
gripits av häftiga kväljningar.
Frideborg nickade förnumstigt till Angela:
— Jojo, det känns allt av i början. Mådde inte
du också illa första tiden, Angela?
— Jo, sade Angela.
När Agda efter en stund kom ner, var hon
klädd i hatt och kappa.
— Ursäkta mig, sade hon rodnande. Jag tror
jag måste ha litet luft. Här kring Eka och Ekered
känner jag ju alla vägar, så jag tar mig en pro-
menad.
Hon var ute genom dörren igen, innan de andra
hunnit säga något.
Agda gick snabbt över gården. Adéle, redan
underrättad av den uppmärksamma Mat, såg ny-
fiket efter henne från sitt fönster. Men Agda
märkte henne inte. Hon tog skogsvägen som ledde
till Ekered. Hon tänkte visst inte gå ända bort
till herrgårdsbyggnaden. Hon promenerade lång-
samt framåt och inandades den snömättade luften
i fulla drag.
Hennes tankar dröjde vid upplevelserna i Berlin.
Också hon hade ju varit med om något liknande
det Frideborg igår nästan muntert berättat. Men
hon hade hållit tyst därmed och även bett Fride-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
