Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Sven var också blek i ansiktet, Oupphörligt såg
han för sig Agdas svarta ögon och röda mun, Hade
de kanske kommit varandra närmare nu? Hela
tiden hade Agda vetat hur nära släkt de voro var-
andra. Hade hon gjort narr av honom? Tanken
var olidlig. Han fylldes av ovilja mot sin hustru
Bess, som satt där så förnöjd med utbredda kraf-
tiga lår och smålog. Henne tycktes icke denna
historia angå det minsta. Hon fann det väl bara
litet uppiggande att man fick något att syssla med
dessa juldagar, då alla gingo omkring och voro så
övermätta och i tysthet räknade över prisskillna-
den mellan de julklappar man mottagit och dem
man givit.
Betty vaggade sin tunga kropp av och an.
— Att tänka sig, sade hon ivrigt, nästan upp-
rymt, att faster Laura gick här och gömde sådana
hemligheter. Om jag bara vetat det, om hon till
exempel förtrott sig åt mig och det hade hon gärna
kunnat göra, så skulle jag rått henne att strax ta
hem den där Rosita. Vad är nu det för en mor,
som lämnar bort sin dotter till vilt främmande män-
niskor? Det tycker jag ändå är en fläck på Laura
Löwenström.
Benno Levin skakade på huvudet.
— Det var andra tider då, sade han milt. Hon
var sedan ett par år änka, när hon fick den lilla. Att
gifta sig med zigenaren hade ju varit alldeles otänk-
bart för henne, han var nog för resten gift förut
med någon av de sina, någon av sitt blod. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
