Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Den skulle fylla Eka. Små barnsteg skulle ljuda i
trappan och i parken, Små händer skulle fäkta i
luften. Varm modersmjölk skulle försa ur fyllda
bröst. På bakgården skulle småplagg hängas ut på
tork och fläkta för vinden, I gårdens grus skulle
vara märken efter barnvagnars lätta gummihjul.
Petra måste le. Hade hon inte själv längtat efter
ett barn? Hade hon inte känt det, som om det barn
Angela snart skulle föda vore hennes eget? Ett barn
ja! Men nu skulle det myllra av barn.
Alltjämt pratade de där bakom henne. Orden
kastades hit och dit. De kommo ändå inte till något
resultat. Den rätta starka och goda viljan fattades.
Petra böjde sig fram. Hon hade fått syn på
något. En av statarnas små flickor, en unge på
fem år, hade givit sig ut över gården. Kanske
hade hon skickats i något ärende till Ekereds kök.
Hon hade en röd virkad luva på huvudet, och kin-
derna voro lika röda som den av kylan. Det måste
vara ett helt företag för den lilla att ensam prome-
nera över den stora gårdsplanen. Läpparna voro
sammanknipta, Hon satte försiktigt ned fötterna,
som om hon varit rädd för att grunden skulle ge
vika. En sådan liten unge! Gårdsplanen måste före-
falla henne oändlig — en värld. Petra följde henne
intresserad med blickarna, Hon hade velat rusa
ut och gripa den lilla vid handen, men då kanske
hon blivit skrämd. Hon var rädd nu. Ett kolossalt
mod höll henne ändå uppe. Nu tittade hon upp mot
fönstret, och Petra mötte en ljusblå blick, Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
