Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
det än åt höger, än åt vänster. Till sist kände hon
gråten stiga upp i halsen. Men den gamla sade
ingenting, Vad hade Frideborg nu med henne att
skaffa?
Vad sade klockan därute? »Min far, min far.»
Frideborg tyckte att den upprepade de orden till
det olidliga. Av denna gamla, svarta gumma med
den löjliga hatten skulle hon få höra om en man
som kunde varit hennes far, men en far som hon
aldrig sett. Knappast förrän nu hade hon tänkt på
honom. Vad hon intresserat sig för hade varit att
hon därigenom att det fastslagits att hennes far
var en herrskapskarl, antingen det nu var Johan
von Pahlen eller Jacob Levin, med ens erhållit en
finare börd. För egen del föredrog nog Frideborg
i regeln den stilige läkaren som ännu levde och som
hon i smyg mycket beundrat under hans visit och
den efterföljande undersökningen. Men skulle det
nu ändå ha varit Johan, så var det den fördelen
med det, att han var adelsman och inte jude, vilket
för Frideborg närmast betydde något av alldeles
samma slag som zigenare, och ur den synpunkten
fann hon det tillräckligt att hon haft en sådan till
morfar. Gärna för henne fick det därför vara Johan
von Pahlen, men den dåraktige Johan själv hade
hon aldrig en sekund grubblat över.
Men de där kloka, skarpa ögonen, som hon inte
kunde undvika, tycktes se rätt ned i hennes hjärta
och sakta, obevekligt, tvinga henne att tänka på
denne möjlige fader. Hennes ansikte undergick en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
