Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
kändes sötaktig. Den kom från en bur med små
otäcka vita råttor med röda ögon, som kilade om-
kring. Hon ställde sig för att betrakta dem och
blev på något sätt skrämd av deras hjälplösa
pipande och springande. De påminde henne om
lössen på det vita papperet.
— De äro så otäcka, sade hon med en grimas.
Men hon menade att alltsammans var otäckt: rum-
met, möblerna, kommoden med slaskvatten, utsikten
från fönstret åt en bakgård. Hon tyckte han hade
fört in henne själv i en bur och kanske nu skulle
låsa in henne tillsammans med de vita mössen.
Men den gråskäggige herrn tog fram en flaska
vin som var sött och starkt. Frideborg satt i en
hög stol, dinglande med sina redan välformade ben
och läppjade med lillgammal min på den purpur-
färgade drycken.
— Ja, så kan man ha det, sade hon liksom
för att ändå artigt söka inleda en konversation.
Men den frikostige herrn var sig inte längre lik.
Hans ögon skeno olycksbådande. Han torkade sig
om munnen som redan rann av saliv. Frideborg hade
aldrig smakat vin förut. Hon blev röd i ansiktet,
och en tjock dimma lade sig över hennes ögon.
Rummet gungade som en liten båt,
— Bä, bä, sade hon och försökte sjunga »Bä, bä,
vita lamm», som hon lärt sig i skolan.
Men orden blandade sig samman, Far fick
söndagskjolen och mor ullstrumporna. Hon visste
att det måste vara fel och till och med löjligt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
