Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
tystlåten. Men ibland läto de sina sömnader vila
i knäet och sågo tigande med glänsande ögon fram-
för sig. Vart flögo deras tankar då? De anade båda
att deras tankar möttes någonstädes i luften om-
kring dem, Då tittade de på varandra och små-
logo.
— Jag önskar att det bleve en flicka, kunde
Angela då säga. En pojke tror jag att jag skulle
ha svårare att förstå. Och du, Agda?
Agda sydde åter fort på och svarade inte. Hon
hade ännu ej för sig själv någon önskan i den
vägen. Angela betraktade då hennes händer och
mindes hur Agda en gång berättat sagor för dem
uppe i skolrummet på Ekered, Då hade hennes
bruna små fingrar format sig till skålar eller till
fåglar som oroligt flaxat med vingarna. Angela
talade nu om den tiden förr på Ekered. Hon såg
att Agda tyckte om det. Men ibland övergötos
Agdas kinder av en mörk rodnad. Då mindes hon
Sven och sitt sista möte med honom i ladan.
Hon kunde inte förstå det, men detta var något
som hon omöjligt kunde ångra. Det hade varit som
en reningens bad. Hon hade blivit glad och lätt
av det. Hon längtade inte efter Sven. Inte heller
skulle hon vilja upprepa det, Men i hennes lemmar
dröjde kvar en känsla av att hans starka unga
armar ännu omslingrade henne. Då önskade hon
uppriktigt att barnet varit hans. Hon ville inte att
det skulle bli likt greve Gusten Värnamo af Sauss.
Därför sökte hon ha Svens vackra mörka ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
