Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Agda lade sig på knä på golvet och fäste kjolen
runt Angelas svällande höfter. Kjolen var ännu
för trång. Då sprättade Agda försiktigt upp några
stygn. På fönsterbrädet satt en sparv och blickade
in på dem frågande, Så flög den med ett litet
skrik mot rutan, som om den velat in i värmen.
— Är det bra så? frågade Agda och tittade upp
på Angela.
— Ja, det tror jag.
Nu sågo de båda med tankfulla ögon in i spegeln.
Snart skulle också Agda vara så där stor och sväl-
lande. Små barn behövde plats — en vid och ljuv-
lig vagga att vila i.
Plötsligt omfamnade Agda med skälvande armar
Angela. Kjolen sjönk till golvet. Hon brydde sig
inte längre om den. Saxen föll också med ett klir-
rande ljud. Så blev det tyst. För Agda var det
som om hon tryckt själva livet i sin famn. Hon var
bräddfull av ömhet för denna kropp som rymde ett
växande väsen. Stora tårar runno utefter hennes
kinder. Med en liten suck lade hon sitt mörka
huvud mot Angelas sköte. Angela smekte hennes
hår. De voro som inneslutna i varandra, I denna
omfamning förenades de på ett sällsamt sätt. Deras
hjärtan slögo hårt. All den ömhet de gått och
samlat på bröt ut. De älskade varandra. Hade inte
deras händer viskat det, då de berört varandra, där
de suttit vid fönstret? Hade inte också deras ögon
sagt det?
Solstrålen som såg ut som en påsklilja stod nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
