Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
— Älskade, sade Angela: högt.
Det enda lilla ordet darrade i rummet. Var det
till Agda eller till Thomas hon talade? Thomas,
Thomas — värt försvann du ? Men det var kär-
leken själv hon anropade. Hennes händer knöto sig
om Agda. Och så började det dunka och suga inom
henne. Hennes åtrå, som stegrats och skärptes av
havandeskapet och den långa avhållsamheten, vak-
nade med all sin styrka. Flon blev först förfärad
— så lycklig. Långsamt, stilla, utan blygsel,
gjorde hon en rörelse som för att närma sitt sköte
till Agdas. Djärvt och som om hon endast väntat
på detta, pressade då Agda sitt ena ben in mellan
Angelas.
Agda viskade vänligt. Hennes hand strök var-
samt Angela, sedan häftigare. Så tryckte hon sig
emot Angela med all kräft. Deras glänsande ögon
stirrade in i varandra. De måste förtro sig åt var-
andra.
— Är det inte ljuvligt? stammade Agda otyd-
ligt. Ha vi det inte gott?
— Underbart. Underbart.
Extasen kom för dem samtidigt. De flämtade av
njutning. Deras händer borrade sig in i varandra.
Så sjönko de med bleknande ansikten tillbaka mot
kuddarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
