Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Den ena tömmen som Agda höll halkade lätt
som en smekning över Angelas axel. Då vände hon
på huvudet och gav Agda en blick. Den blicken
var ägnad endast Agda, men Edla uppfångade
den. Den stack henne rätt in i hjärtat! En sådan
blick hade Angela aldrig skänkt Edla. Edla sjönk
ihop litet för den. Den fick henne att känna sig
gammal, trött, utanför. Agda hade kommit innan-
för ringen, men hon, Edla, var mera utanför än
någonsin.
Och medan de foro över den glatta snöiga vägen
ned till sjön för att hämta sparkstöttingen där,
satt Edla tyst och trumpen med ett ansikte som
var tillåst. Hon hörde Agda och Angela prata.
Deras röster hade något av fågelkvitter. Ett par
fåglar som glatt lockade på varandra från en gren
till en annan... Hon hörde undertonen av ömhet
som darrade i allt vad de sade, Agda sträckte ut
sin lediga hand och snuddade vid Angela, som hade
hon ett oemotståndligt behov att röra vid henne.
Då log Angela hemlighetsfullt.
Edla drog sig frysande undan. En eld, vars upp-
komst hon ej kände till, brann i närheten av henne.
— Här är sparkstöttingen, sade hon slutligen.
— Stackars gamla båt, mumlade Angela leende.
Men Edla brydde sig inte om den infrusna båten.
Hennes blickar gingo till Agda där hon med flätta
steg sprang över isen. Strax därpå kom hon till-
baka bärande på sparkstöttingen, Försiktigt lade
hon den över släden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
