Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
skakade den guldgula vätskan i en kolv och under-
sökte den. Äggvita hade hon inte heller. Hon var
fullkomligt frisk. Frideborg klädde under tystnad
på sig. Hon var helt förbluffad över att det inte
fanns något fel på henne.
— Lova att det blir doktorn som sköter mig,
om det inte skulle gå över, sade hon.
Äter denna bönfallande röst, denna bedårande
min av paradoxal oskuld!
— Javisst, sade han road.
Nu måste hon gå.
— Finns här då ingen spegel? frågade hon. Jag
kan inte sätta på hatten utan spegel.
Han tittade med tjuvpojksmin på henne och kom
så fram med en liten öronspegel. Hennes ansikte
blev så förstorat och underligt i den. Doktorn höll
den framför ’henne, och hon tittade på honom över
kanten.
— Sitter den bra nu? frågade hon.
Han nickade leende, Han tyckte det var förarg-
ligt att hon väntade en liten. Hon var just en sådan
dam som man skulle kunnat ha ett äventyr med.
Här i småstaden med omnejd fanns ju inte mycket
möjligheter.
Kanske läste Frideborg det i hans ögon, Hon
gav honom lättjefullt sin hand.
— Adjö, sade hon.
Hon hade inte haft något emot, om han visat sig
närgången. Hon törstade efter omväxling, och
han såg så nätt ut. Genom arten av hans under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
