Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Han önskade att Petra inte varit sjuk och på så
sätt befriat honom från det vanskliga uppdraget
att vara Frideborgs kavaljer. Frideborg började
bli litet rörd av det starka vinet. Med halvöppna
läppar böjde hon sig över bordet fram mot arren-
datorn.
— Men herr Holmström säger ju ingenting,
förebrådde hon honom. Vi skulle ju ha det litet
festligt, trodde jag.
Han tittade förvirrad upp ur sina egna funderin-
gar. För första gången tycktes han varsna hennes
egenartade skönhet. Ja, hon var vacker. Ansiktets
fina drag, det kolsvarta håret, de bruna ögonen
som tycktes tråna efter något ouppnåeligt. De röda
läpparna som tiggde smekningar. Att han inte sett
hennes skönhet förut! Hon tycktes läsa hans upp-
täckt i hans ögon.
— Tycker ni att jag är vacker? sade hon som en
liten flicka som ber om gotter,
Han rodnade.
— Mycket vacker, sade han så.
Hon lutade sig tillbaka igen och skrattade silver-
klingande, Hennes skratt överröstade violinens
mjuka surrande och studsade mot väggarna. Folk
vände på huvudena och stirrade häpet på den unga
kvinnan. Vad hade hon nu så roligt åt? De båda
ensamma damerna sågo avvisande ut,
— Äntligen ett erkännande, mumlade Fride-
borg. Det har jag väntat hela dagen på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
