Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
av, tillade hon obarmhärtigt. Men en så präktig
man som ni kan väl få vem ni vill.
Arrendatorn blev rädd. Visste hon redan att han
tyckte om Petra? Det var som om Petras namn
hela tiden svävat i luften omkring dem. Men han
kunde varit trygg. Frideborg visste ingenting.
Hon bara fann behag i att leka med orden.
Hon lät sin hand glida över duken igen. Därvid
råkade hon stöta till sitt glas så att den gröna
klibbiga drycken rann i en flod över bordet. Hon
blev förfärligt ledsen, Hennes uppsluppenhet nyss
slog över i sorg. Hon lutade huvudet i händerna
och började storgråta. Arrendatorn sträckte fram
sin hand och klappade hennes, tafatt tröstande. Han
visste rakt inte vad han skulle ta sig till med en
gråtande Frideborg. Han tyckte också att lokalen
var ett enda stort öga som nyfiket slukade dem,
För att trösta henne beställde han in ett glas char-
treuse till, och uppasserskan torkade leende upp det
utspillda och lade på ny duk. Då log Frideborg
åter, och detta hennes leende, medan tårarna ännu
runno som pärlor utefter hennes kinder, var säll-
samt. Arrendatorn kom att tänka på en sommar-
äng, fylld av små blommor som nyss varit utsatta
för oväder och nu bredde ut sig med glänsande blad
i ett smältande solsken.
— Nu är ni glad igen? sade han vekt,
— Ja tack. Nu är jag glad igen.
Frideborg torkade tårarna och drack ur likören.
— Vi gå väl upp då, sade hon helt sakta. Jag
är bestämt ganska trött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
