Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
på nerverna. Ännu stredo Kiss Nilsson och han
en ojämn strid om den klumpige mecenatens gunst.
Stundom hade den ene övertaget, stundom den
andre, :
Men efter giftermålet och särskilt efter Agdas
rymning hade inte Gusten varit som förr, Han
hade lätt till tårarna, det hade han alltid haft, den
käre Gusten. Men efter detta olycksaliga gifter-
mål droppade de allt oftare utför hans näsa och
gjorde den ännu rödare. Och sedan han äntligen
blivit av med denna Agda, som han fäst sig vid på
ett så abnormt och motbjudande sätt, gick han
alltid omkring med en liten vit näsduk tryckt mot
de rödkantade grisögonen. Och när greven grät,
snyftade och ylade också Kiss och Elias som
små dumma och trogna hundvalpar vid hans
sida.
Elias lyssnade med vämjelse och leda på Kiss
Nilssons läspande stämma. Nu tröstade han Gusten
och sade att allt snart skulle bli bra igen. Elias
såg i fönsterrutan Kiss Nilssons vita och skära
ansikte böja sig över grevens nacke, där han hade
en växande fettvalk. En amorin i en vacker målar-
ynglings gestalt som tröstar en utbrunnen däst
trettioåring, vilken pressar sin lilla näsdukslapp
mot ögonen i förtvivlan över sin förlorade sköna
och kanske egentligen i sorg över sin förlorade
mandom, under det att den vackre målarynglingen
uppmuntrande skälmskt höjer sitt lilla fyllda koger
som är ett cigarrettetui av guld med den däste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
