Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Och hennes händer gjorde en böljande rörelse
fram mot honom.
Då reste sig Tord äntligen från bordet. Hon
brydde sig inte om att duka av, och det blev kanske
till slut hennes olycka. När Tord reste sig, hade
hon fått för sig att han nu ville henne något.
Triumferande gick hon före honom ut i förstugan
för att fortsätta in till hans soffa, dit hon i detta
ögonblick trånade. Förstugan var svagt upplyst
av lyktan som inte blivit släckt utanför huset. Dess
gulaktiga sken föll in genom det smala fönstret
ovanför dörren. Skenet föll rätt på det smutsröda
draperiet med dess hemlighetsfulla veck och styva
fransar. Men ovanför låg trappan mörk — ett tyst
svart rum som tycktes vänta på något.
Adéle stannade vid draperiet. Hon lyfte sina
smala armar. Hennes händer föoro nästan smekande
över det, Så vände hon på huvudet och såg på
Tord. Hon förstod inte hans min just då. Men
hennes ögon började flacka, som om de inte längre
kunde få fäste.
Då hade Tord stirrat på draperiet. Det hade
böljat fram mot Adéle. Det var som om det hade
ett mystiskt liv som först nu på natten vaknade
upp. Med ett steg var han framme hos henne.
Han märkte hur Adéles ögon glimmade till. Lykt-
skenet var i dem, Han skulle bara släcka en lykta
som varit tänd för länge. Han måste vara spar-
sam och inte låta sådant brinna i onödan. Drape-
riet krasade torrt under hans händer, då han ryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
