Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
huset nu. Med moderliga rörelser grep hon en
höna i var hand och höll dem mot sitt bröst. De
kacklade svagt och en smula hjälplöst, tittande på
henne med sina runda uttryckslösa ögon som icke
föreföllo större än knappnålshuvuden. En fot
raspade mot hennes hand, och hon släppte skrat:
tande ned dem på golvet. Tuppen, en präktig vit
en, flaxade trött med vingarna och klarade strupen
för att gala, men så glömde han bort det och stod
där på ett ben med små ludna ögonlock som gingo
upp och ned som om något kvalt honom.
Agda plockade upp några varma ägg. Så här års
började hönsen värpa igen. Hon städade undan i
hönshuset, medan hon snabbt rörde sig i sin be-
kväma gosskostym. När hon efter en stund tittade
ut genom den lilla smutsiga rutan, såg hon arren-
datorn som gick bort mot skogen.
Hon var nära att ropa honom till sig, men så
gjorde hon det ändå inte. Han lutade sig framåt,
där han gick som om han haft en börda att bära.
Han har det nog inte roligt, tänkte Agda då
medlidsamt.
Hon blinkade mot solen, när hon kom ut från
hönshuset, och tog upp litet snö i sina händer och
tvättade av sig. Kylan från snön kom hela hennes
kropp att spritta till av vaknande välbehag. När
hon åter gick upp för gången, stannade hon som om
hon fått en stöt för bröstet vid åsynen av Eka.
Jag kan inte lämna det, tänkte hon ängsligt.
Redan älskade hon Eka. Därinne vilade nu hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
