Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
tyget på Angelas klänning. Hon tyckte om klän-
ningen, därför att den slutit sig om Angela, men
hon såg inte på Angela. Hade hon gjort det skulle
hon fått se att Angela log. Nu kände hon inte
längre barnet röra sig. Allt var stilla inom henne
och omkring henne. Det gamla Eka, som dessa
veckor varit som förvandlat, hade åter sänkt sig
omkring dem. Där funnos åter bara Angela och
Petra. Petra sydde. Angela log och såg på henne.
Nerifrån salen hördes klockan slå nio. Ljudet av
klockans röst, så förtroligt för Angela, ökade
hennes välbefinnande. Denna ro kände hon aldrig
tillsammans med Agda. Agdas beröring sände il-
ningar igenom henne. Hjärtat klappade. Blodet
sköt upp i vågor i hennes ansikte.
— Nu är det färdigt, sade Petra och lade sy-
sakerna ifrån sig.
Men Angela tog inte klänningen. Hon betrak-
tade Petras knän som om de varit en tillflykt för
henne. Och plötsligt omfattade hon dessa knän
med en snabb rörelse, lutade sig fram och såg upp
i Petras ansikte,
— Du håller väl av mig som förr, du är inte ond
på mig? viskade hon som om hon varit rädd för att
hon nu, utan att hon märkt det, skulle kunna ha
förlorat något.
Petra gäv till ett litet rop.
Så satt hon stilla och kände Angelas händer emot
sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
