Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
XXX.
Samma dags morgon, medan Adéle Silfverstjer-
nas döda kropp fortfarande låg där i krum framför
trappan inne i den skumma arrendatorsbostaden,
steg ett märkvärdigt sällskap av vid Ekhults lilla
station. Stationsinspektoren stirrade häpen på de
ankommande, Vilka voro nu de här? I går hade
de fyra unga herrarna kommit, och dem kände han
ju igen. Men det här sällskapet visste han sig aldrig
ha sett. Utlänningar? Förmodligen, Han hörde
några ord på tyska och var nu säker därpå.
Under det att tåget rasslande for vidare, gingo
de anlända upp mot stationshuset. Solen brann i
svajiga damhattar, och vinden tog fast i flygande
kjolar. Det var tre damer, en liten mager man och
två små barn, mörkhyade och med svarta lockar.
Ingen var dem till mötes, och de började sins emel-
lan ett ivrigt och hetsigt samtal under livliga åt-
börder. En av dem, en yppig mörk ung skönhet av
orientaliskt sensuellt utseende, synbarligen ett par
år in på trettiotalet, åtföljd av en annan dam, som
var av alldeles samma svällande och nästan assy-
riskt brunstiga och köttsliga typ, men mycket mog-
nare och säkert inemot de femtio, om hon icke
redan uppnått dem, närmade sig stationsinspek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
