Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
glad att hon lagt tillräckligt med rouge på kin-
derna och läpparna, innan hon steg av tåget, så att
hon vid framkomsten inte skulle se blå ut i ansiktet
som den lilla Golde. Hennes sköna österländska
ansikte som kunde verka så spotskt och högdraget
marmorblekt var nu lika skärt som crépe-de-chinet
under hennes kolossala svarta hatt som hade ett
brätte som en svällande bölja och en prunkande ros
fastsatt vid sidan på ett mystiskt sätt, som om den
blåst dit från något blomstrande persiskt rosenträd.
Nu körde de förbi handelsman Nilssons bod och
häcken kring Eka gård. De kunde skymta tegel-
taket mellan träden och parken,
— Vad är det här? ropade Rosita och vände sig
häftigt mot kusken.
Då hon fick höra att det var Eka, började hon
av alla krafter dra i tömmarna vilka som två raka
streck spänt darrade över deras huvuden.
— Ptroo! Ptro! hojtade hon. Min moders gård!
Ack, min goda moders gård!
— Håll käften, sade Lotty sammanbitet. Vad
bråkar du om?
Fru Diamant som ingenting begrep skrattade
som en skata. Barnen som nu sågo en utsikt till
att snarast få komma ur släden började skrika igen
och sparkade på damernas höga eleganta kängor
med små obarmhärtiga hälar.
— Stanna! Ptro, ropade Rosita med gråten i
halsen,
Kusken drog lojt in tömmarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
